21 september 2017

Film: 12 Years a Slave

Handling
Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen: han ska transporteras till södern som slav. 

Filmen är 134 minuter lång och regisserad av Steve McQueen. I huvudrollerna ses bland annat Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Michael K. Williams och Lupita Nyong'o. Filmen hade svensk premiär 20 december 2013.

12 Years a Slave har bland annat vunnit 3 Oscars och 1 Golden Globe.

Jag såg filmen 23 augusti.

Mina tankar
12 Years a Slave är en film som jag har varit nyfiken på länge, samtidigt som jag har dragit mig lite för att se den dels på grund av ämnet och att den är så pass grafisk. Nu har jag äntligen sett den och det är ingenting som jag ångrar, fast den bitvis var väldigt jobbig att se.

Det är fascinerande att detta är baserad på en sann historia, en historia som jag inte visste något om innan jag såg filmen. Att få se hur slavarna behandlas av rika vita är fruktansvärt och att det hörde till det normala och de motståndare som fanns var för rädda för att göra något åt situationen.

Jag måste verkligen hylla alla skådespelare som är mer i filmen, men speciellt Ejiofor som gör en fantastisk prestation när han porträtterar Solomon Northup. Jag kan bara tänka mig hur jobbig filmen var att göra, den är som sagt nog jobbig att se.

Det är snyggt foto i filmen och scenerna är verkligen drabbande. De är filmade i långa tagningar och hängningsscenen och speciellt den sista piskscenen är riktigt hemska att se och man vill bara att det ska ta slut.

Jag har aldrig sett en film tidigare som tar upp slaveriet tidigare och jag vet inte riktigt hur denna står sig mot andra sådana filmer, men det jag kan säga är att 12 Years a Slave är en av de bästa filmer jag sett.


 

20 september 2017

Film: En skön historia

Handling
Tracy Lord, en rik kvinna inom Philadelphias societet har skilt sig från C.K. Dexter Haven, även han en person inom societeten. Istället ska hon gifta sig med den nyrike, men tråkige, George Kittredge. Skvallertidningen Spy hotar med att publicera en skandalhistoria om hennes far om inte deras reporter, Macaulay "Mike" Connor, får komma till hemmet och skriva en artikel om bröllopet. Dit kommer också Tracys exmake. Förberedelserna inför bröllopet försvåras av att fästmannen George visar sig vara avundsjuk på att Tracy nu är omgiven av två tjusiga män, som båda flörtar med henne.

Filmen är 112 minuter lång och regisserad av George Cukor. I huvudrollerna ses bland annat Cary Grant, Katherine Hepburn och James Stewart. Den hade svensk premiär 25 augusti 1941.

Jag såg filmen 4 augusti.

Mina tankar
Jag tyckte själva upplägget av filmen verkade intressant, fast jag inte brukar se så här gamla filmer men jag måste erkänna att den hade en viss charm som jag föll för. Brukar inte heller se filmer i svartvitt så det var också en ny upplevelse för mig.

Trots att filmen har över 70 år på nacken så känns själva komedin rätt så gångbar, det finns gott om scener att skratta åt. Det som jag blev mest överraskade över var dialogen som utgjorde rätt mycket av komedin också, visst finns det en del scener med lite fysisk komik, men det är dialogen som står för den största delen, något som jag tror det finns mindre av i nyare filmer. Dialogerna är snabba, vassa och rappa och bjuder på väldigt mycket skratt. Tyckte särskilt mycket om dialogerna mellan Tracy och Dexter.

Jag måste erkänna att jag hade lite svårt för Tracy, hon kändes väldigt kylig. Däremot blev jag väldigt förtjust i hennes yngre syster Dunah Lord som är emot bröllopet och skulle göra vad som helst för att Tracy inte ska gifta sig med George.

Filmen är nästan två timmar lång och jag tyckte själva mittendelen blev lite seg. Början var riktigt bra och även slutet men mot mitten blev jag som sagt lite uttråkad.

Som sagt var En skön historia betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig och den har åldrats relativt väl och jag är öppen för att se fler gamla filmer.


19 september 2017

Nyfiken på: Nya kontakter

Handling
Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.

Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen - perfekt! Det finns dock ett problem - telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.

Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv.


Varför jag vill läsa den
Jag har läst två böcker av Kinsella tidigare och de har verkligen fallit mig i smaken. De var perfekta när man ville ha något lite mer lättsmält och helt säkert underhållande. När jag lästa Bröllopsnatten skrattade jag nästan så att jag grät och det är ett bra betyg. Nya kontakter verkar även den riktigt underhållande.

Veckans topplista v.38: Höstkänsla


Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat höstkänsla.

Den här veckan väljer jag att tolka temat lite annorlunda. Det kändes svårt att välja ut fem böcker som ger mig höstkänsla, så istället tänker jag ge er fem genres istället som jag är sugen på att läsa under hösten. På hösten är jag inte direkt sugen på feelgood-böcker utan jag föredrar böcker som speglar årstiden och är betydligt mörkare.

Mitt första val är thrillers, gärna psykologiska thrillers där handlingen verkar kryper under skinnet på en och man inte kan sluta läsa. En av mina favoriter på det området är Gillian Flynn, hon skriver mörka böcker som ofta har väldigt osympatiska karaktärer men på något sätt så får hon en att bry sig om dem i alla fall. Min favorit är Mörka platser.

Mitt nästa tips är väldigt nära besläktat med mitt första och det är deckare eller kriminalromaner, gärna år noir-hållet. Finns en hel uppsjö jag skulle kunna tipsa om, men en som jag tror passar riktigt bra under hösten är Christoffer Carlssons serie om Leo Junker. Nu har jag i och för sig bara läst den första boken, men den gav mersmak!

Även skräck funkar nog också på hösten, fast det inte är en genre jag är speciellt bevandrad i, men tror att mörkret har en del med det att göra. Är riktigt sugen på att testa några av de stora skräckförfattarna, om jag vågar.

Mitt fjärde tips blir fantasy och där är min första tanke Harry Potter. Tänk vad mysigt det skulle vara att sitta i soffan med filt och en tekopp till hands och läsa Rowlings fantastiska böcker.

Min sista val blir dystopier, som t.ex. Divergent-serien. Här är det nog bilden av en mörk framtid som lockar mig och det blir jag extra sugen på under hösten. Är till exempel väldigt sugen på att läsa klassikern 1984.

18 september 2017

Tv-serie: New Girl säsong 2

Handling
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?

Den andra säsongen hade 25 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.

Jag såg klart säsongen 26 augusti.

Mina tankar
Jag var riktigt förtjust i seriens första säsong så därför hade jag rätt så höga förväntningar på den andra säsongen. De första avsnitten kändes lite långsamma och jag tyckte att de var mindre bra än de tidigare, men några avsnitt in så vände det och serien började bli riktigt rolig igen.

Den här säsongen handlade mycket om Cece/Schmidt och Jess/Nick, så tyvärr upplevde jag det som att Winston fick stå i bakgrunden lite grann, vilket jag tycker är synd då Winston hör till en av mina favoriter. Hela historien kring Cece/Schmidt tycker jag i blir lite utdragen, men samtidigt så uppskattade jag att Schmidt har blivit lite mer seriös gällande sina känslor för henne.

Vad det gäller Jess och Nick så blir det fler och fler hintar om deras relation och dess utveckling, men det dröjer mot slutet av säsongen innan det blir mer dramatiska förändringar. Det ska bli intressant att se nästa säsong och hur de är tillsammans.

Som sagt tyckte jag att säsongen blev bättre och bättre mot slutet och de sista 5 avsnitten är riktigt bra. Säsongsavslutningen hör till en av mina favoriter och där utnyttjas varje karaktär till sin fulla rätt, speciellt Winston. Den innehåller också flera oväntade vändningar.

En del scener är hysteriskt roliga och jag skrattar högt. Samtidigt finns det andra scener som jag tycker blir lite för pinsamma. Överlag är New Girl en härlig serie att se som jag alltid blir glad av också och det är riktigt bra underhållning.

New Girl säsong 1

Veckoplanering v.38


Nu är min lediga vecka äntligen här! Ska bli så fruktansvärt skönt att få vara ledig i nästan två veckor och bilden ovan visar ungefär vad jag har tänkt mig göra. Förvånansvärt nog så blev det mer läst i veckan än vad jag trodde, trots jobb och en massa annat.

Jag håller på och läser A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas tillsammans med Camilla och det fortsätter även den här veckan. Förhoppningvis kan jag ägna den lite mer tid nu.

Jag håller också på med Svindlaren av John Grisham, den är ändå hyfsat spännande men det blir alldeles för mycket amerikansk geografi för min smak och jag tycker tempot är ganska svajigt. Har inte så där jättemycket kvar av den boken så jag hoppas jag ska läsa ut den i början av veckan.

Jag har också tänkt påbörja Barnmorskan i East End del 2 av Jennifer Worth. Läste den första delen i sommar och fastnade verkligen för den. Ska försöka att bara läsa några kapitel per dag så räcker den lite längre.

Nästa bok jag har tänkt börja med är Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Det är en bok jag har varit sugen på länge, inte allra minst sedan filmen kom för några år sedan. Hoppas verkligen att den kan leva upp till mina förväntningar!

Om jag skulle hinna läsa något mer så är det Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som är den första delen om Harry Hole. Jag vet att jag har läst en Hole-bok tidigare, men den var mitt i serien och jag tror man får lite bättre koll om man faktiskt börjar från början. 


16 september 2017

Slutet

Titel: Slutet
Originalets titel: Die Vernichteten (2014) 
Författare: Ursula Poznanski
Översättare: Sofia Lindelöf
Serie: Sveket #3
Antal sidor: 510
Utgivningsår: 2016
Förlag: Opal
Utläst: 9/8

Handling
Nu känner Ria till det smittsamma viruset som dödar så snabbt. Hon vet att det är tänkt att förinta sfärerna och deras invånare, som hämnd för alla de bortrövade barnen och för att skapa en ny framtid för ytterbefolkningen. En förfärlig plan. Det enda motgift som finns bevakas av Quirin, som vägrar tänka om. En dag är han spårlöst försvunnen, och Ria och hennes vänner har förlorat sin trygghet. Ria ger inte upp sitt sökande efter motgiftet, hon vill skydda både klanmedlemmars och sfärinvånares liv. Då får hon reda på något fullkomligt oväntat, något av ofattbar grymhet. Något som är större än allt som hon hittills har avslöjat.

Mina tankar
Insåg att när jag nu skulle läsa den tredje och avslutande delen i denna serie att det var drygt två år sedan jag läste den förra och det är klart att på den tiden så hinner man glömma en del. Tur nog så kom jag in i handlingen rätt snabbt, men jag kände att jag saknade vissa detaljer.

Jag är väldigt förtjust i den värld som Poznanski har skapat i sin trilogi och att det är så lätt att se alla miljöer framför sig, från sfären till de miljöer där primsen bor. En annan av bokens styrkor är karaktärerna, speciellt Ria.

De två första delarna tyckte jag var riktigt bra, men tyvärr tycker jag lite sämre om denna avslutande del. Slutet är absolut inte en dålig bok, men i mitt tycke håller den  inte samma klass som de två tidigare. Själva upplösningen på hela boken känns bara "meh" och "jaha" och jag blir inte speciellt imponerad över det. Dock uppskattar jag att det hela inte slutar i en utopi där allt är frid och fröjd, utan att det finns orosmoln och funderingar inför hur denna förändring kommer att påverka världen. Att jag inte blir så imponerad över avslutningen kan också ha att göra med att det var så länge sedan jag läste de tidigare delarna.

Själva boken är lättläst och spännande och jag kommer att läsa mer av Poznanski, men det blir då hennes fristående böcker för att skriva det kan hon.

3 bra saker med boken: lättläst, spännande, bra driv i berättelsen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Sveket
Sammansvärjningen 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...