22 april 2017

Om jag kunde drömma

Titel: Om jag kunde drömma
Originalets titel: Twilight (2005)
Författare: Stephenie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Serie: Twilight #1
Antal sidor: 416
Utgivningsår: 2008
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 1/4

Handling
Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulle och förföriske Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den person Edward håller mest av. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara. 

Mina tankar
Ett av mina mål för året är att läsa hela Twilight-serien. Jag läste aldrig böckerna när de var som allra mest populära och tog hela världen med storm. Jag har sett den första filmen, så därför hade jag mycket av bilderna i huvudet från den. När en bok eller en serie blir så omåttligt populära blir jag ofta lite skeptisk och om jag bestämmer mig för att läsa boken så är jag alltid orolig för att inte gilla den.

Om jag hade läst Om jag kunde drömma när den var som allra mest populär och om jag vore några år yngre skulle nog boken få ett högre betyg än vad den får nu. Det är inte det att jag tycker om boken, för det gör jag, men jag ser inte det där fantastiska som många andra ser. Visst, den är lättläst och nog blir spännande mot slutet, men mitt problem var att det tog så lång tid innan det började hände saker och innan Bella förstod att Edward var vampyr. Sen kan jag inte låta bli att bli lite irriterad över att allt ska beskrivas in i minsta detalj, allt från när Bella kommer hem till skolan, gör middag och sina läxor. Det blev för mycket detaljer, som inte alls kändes nödvändiga.

Något som jag däremot uppskattade med boken var miljöskildringarna, de var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det var lätt att se skogarna och det eviga regnet framför sig medan jag läste.

Själva kärlekshistorien tycker jag inte är så romantisk, jag upplever Edward som väldigt kontrollerande gentemot Bella och att hon hela tiden måste tänka på vad hon säger för att inte göra honom upprörd. Jag tycker inte det verkar speciellt jämställt, och i mitt tycke  bygger många relationer på att man är jämlika, utan hierarki, och att man ska kunna resonera med varandra utan att den andre ska få vredesutbrott och börja kasta saker omkring sig.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Bella, det känns aldrig riktigt som man lära känna henne ordentligt. Det finns också många andra bikaraktärer att hålla reda på och jag blandar ihop flera av dem. Däremot tycker jag hela familjen Cullen, förutom Edward då, är riktigt intressanta och jag ser fram emot att få lära känna dem bättre.

Jag inser att det kanske låter som att jag inte alls gillade Om jag kunde drömma vilket inte alls stämmer. Den är bra, men den är kanske lite överhypad och den levde inte riktigt upp till mina förväntningar och det största problemet för mig är Bellas och Edwards relation.

3 bra saker med boken: lättläst, spännande och miljöbeskrivningarna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

21 april 2017

Helgens läsning

Den här helgen jobbar jag fredag-måndag. Det känns rätt så drygt, men när man väl är mitt i det så brukar det ju gå bra. Igår var min lediga dag så då passade jag på att göra bort lite ärenden och städa. Dessutom så var min mamma nere på besök så det blev som en lugn dag.

Läsningen under veckan har väl inte varit helt på topp, men jag har i alla fall läst varje dag och det är något som jag är nöjd över. Det blir kanske inte jättemånga sidor, men många bäckar små...

Igår började jag med De utstötta av Elly Griffiths och den kommer jag fortsätta läsa under helgen. Har just börjat på den, men början är bra och jag gillar ju Ruth och Nelson så jag ser fram emot att fortsätta läsa den.

Jag funderar lite på att börja med ytterligare en bok, men har inte riktigt bestämt mig än. Om jag börjar på ännu en bok så är det Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Har sett att den har beskrivits som en romantisk komedi och det låter som att det är något för mig!

20 april 2017

Bridget Jones Baby: Dagboken

Titel: Bridget Jones Baby: Dagboken
Originalets titel: Bridget Jones's Baby: The Diaries (2016)
Författare: Helen Fielding
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Bridget Jones #4
Antal sidor: 205
Utgivningsår: 2016
Förlag: Forum
Utläst: 1/4

Handling
Den ständiga singeln och närmast professionella gudmodern Bridget Jones känner den biologiska klockan ticka allt snabbare. Men vad ska hon göra? Man måste ju åtminstone vara två. Men efter ett par slumpartade möten med gamla bekanta - och några drinkar för mycket - är hon på klassiskt Bridget-manér plötsligt gravid. Kanske inte riktigt på det sätt som hon tänkt sig. Men ändå: hon ska få barn. Det blir en graviditet kantad av fet mat, hårresande råd från berusade singlar, kaotiska ultraljudsundersökningar, romantik, glädje och förtvivlan. Men framförallt den stora frågan: vem är far till barnet?

Mina tankar
Har ju läst de tidigare delarna om Bridget Jones och det var nog faktiskt denna som jag var mest nyfiken på att läsa. Jag såg trailern till filmversionen och bara den fick mig att skratta gott, men innan jag hade möjlighet att se den så fick jag reda på det fanns en bok också. Vilket som kom först vet jag inte riktigt, men jag började i alla fall med boken.

Bridget Jones baby är lika härlig och underhållande som de föregående böckerna i serien. Det är samma gamla Bridget vi får återse. Är väldigt förtjust i hennes humor och det är så himla lätt att se alla situationer framför sig, tänker speciellt på förlossningskursen och även en scen närmare slutet. Mot slutet satt jag och gapskrattade för mig själv!

Min favorit har alltid varit Mark Darcy och det förändras inte heller i och med den här boken. Jag har aldrig riktigt förstått mig på Daniel Cleaver, han verkar bara som en stor skitstövel och som bara utnyttjar människorna i sin närhet för att få det han vill ha.

Som sagt riktigt underhållande och lättläst och nu ser jag verkligen fram emot att se filmerna också.

3 bra saker med boken: rolig, snabbläst och sträckläsning

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Bridget Jones dagbok
På spaning med Bridget Jones
Mad About the Boy

19 april 2017

Tv-serie: Bones säsong 12

Handling
Forensic anthropologist Temperance "Bones" Brennan and her team work with the FBI to solve murders by identifying victims from their remains in a procedural series inspired by real-life forensic anthropologist and novelist Kathy Reichs.In the Season 12 premiere, the team searches for Brennan, who was kidnapped by former intern Zack Addy.

Den sista säsongen hade 12 avsnitt och i huvudrollerna ses Emily Deschanel, David Boreanaz, T.J. Thyne, Michaela Conlin, Tamara Taylor och John Boyd.

Jag såg klart säsongen 29 mars.

Mina tankar
Bones är nog en av mina all-time-favoriter när det kommer till tv-serier och var en av de första som jag blev alldeles besatt av. Jag tyckte det kändes otroligt roligt att serien fick en allra sista säsong för att knyta ihop alla trådar och verkligen få all in på att skapa en bra sista säsong. Det lyckades de med bravur!

För det första så märks det verkligen att de har försökt att skapa många referenser till äldre avsnitt av serien och i varje avsnitt dyker det upp en återkommande karaktär, bland annat Zack, Sully och såklart Brennans pappa Max. Att Zack skulle komma tillbaka var ju en del av cliffhangern i den 11:e säsongen, men sättet som de gjorde det på var fantastiskt. Han var aldrig en av mina favoritkaraktär och sjönk väldigt mycket när man fick  veta vad han gjort, men han fick upprättelse till slut.

Den sista säsongen är en berg-och-dalbana och man pendlar verkligen mellan både glädje, sorg och skratt. Under säsongen får man också ett sista undercover-avsnitt med Bones och Booth, men också väldigt intensiva avsnitt där alla liv står på spel.

Tycker det var riktigt kul att Emily Deschanel äntligen fick en chans att regissera ett avsnitt, tycker det är så kul när skådespelarna får chansen att göra det själv och att det var säsongspremiären gjorde det hela mer spännande. Boreanaz fick istället möjligheten att regissera det sista avsnittet och att han är en duktig regissör är det ingen tvekan om.

Hogdins storyline under den förra säsongen var otroligt gripande och Thyne fick verkligen briljera i sin roll. Under den här säsongen fortsätter den att utvecklas och jag är tacksam för att det inte slutade med ett mirakel och att han helt plötsligt kunde gå. Det var en realistisk avslutning, och jag uppskattade att man fick se hans återhämtning från olyckan och att man kan ha ett handikapp och ändå ha ett gott liv.

Alla de 12 sista avsnitten är bra, men det är också något vemodigt över det hela. Det känns att det är sista gången och med alla referenser till tidigare avsnitt gjorde inte saken lättare.

De två sista avsnitten av serien kan nog höra till mina absoluta favoriter, det näst sista avsnittet The Day in the Life, har ett unikt berättarperspektiv och slutar med en gigantisk cliffhanger medan det sista avsnittet The End in the End knyter ihop avsnitten och lämnade mig väldigt nöjd med avslutningen.  Sista avsnitt måste vara otroligt svåra att göra, för det är svårt att göra alla nöjda och samtidigt ska det gärna vara en stor avslutning. Det var ett fint avsked och en fin homage till alla fans som troget följt Bones under alla år. De sista scenerna får mig att bli tårögd, men samtidigt hoppfull om framtiden och att Bones någon gång kan återkomma i någon form.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja och kunna säga om Bones och vad den serien betytt för mig, men jag har inte riktigt ord för det än. Men att serien lämnar ett stort tomrum hos mig är självklart.

Bones säsong 10
Bones säsong 11


 

18 april 2017

Nyfiken på: Offermossen

Handling
Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande tallar och sjunkande jordar. En gång i tiden begravdes offer till gudarna här, och rykten säger att människor försvinner spårlöst än idag.

Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt.

När en kropp hittas nedsjunken i mossen ger det en skrämmande anledning att påbörja efterforskningar i det förflutna - såväl för polisen som för Nathalie personligen. Hennes väg korsas av den erkända fotokonstnären Maya Linde, som även arbetar som polisfotograf i utredningen. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar.


Varför jag vill läsa den
För några veckor sedan fick jag hem Bokspegeln, och en del gånger finns det böcker där som jag inte har sett tidigare. När man läser och följer många bokbloggar brukar man annars ha hyfsad koll på vilka nyutgivna böcker som kan hamna där. Den här boken hade jag inte en aning om och  när jag började läsa om handlingen så blev jag genast väldigt sugen på att läsa den. Och omslaget är ju bara så snyggt! Offermossen låter riktigt spännande och lite mystisk så jag ser fram emot att läsa den någon gång.

17 april 2017

Veckoplanering v.16

I helgen hann jag ändå med att läsa en del, det var ju inte så bra väder heller, så man kunde hålla sig inomhus med gott samvete. Den här veckan jobbar jag till helgen, men är ledig på torsdagen så jag hoppas att jag ändå kommer hinna läsa en del.

Mitt första mål för veckan är såklart att läsa ut de böcker jag håller på med. Just nu håller jag på med Tiden är inte än av Elin Boardy, har inte så mycket kvar av den så jag tror jag kommer läsa ut den snart. Den är riktigt bra och jag gillar verkligen sättet som den är skriven på.

Nästa bok som jag kommer börja med är De utstötta av Elly Griffiths, det känns som att det verkligen är dags för mig att läsa en Ruth Galloway-deckare, det är alldeles för länge sedan jag gjorde det.

Nästa bok på tur är Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Har hört jättemycket bra om den boken, och romantisk komedi låter i alla fall som något som passar mig. Dessutom tror jag att det är den första boken med HBTQ-fokus som jag läser (skäms på mig!).

Om jag nu skulle hinna läsa ut den boken så tänker jag börja med Kraften av Siri Pettersen, det är den tredje och avslutande delen i Korpringarna. Det börjar på vara ett bra tag sedan jag läste den förra och jag ser fram emot att läsa den sista och se hur alla trådar knyts ihop. Minns inte riktigt hur den förra slutade, men när man börjar läsa brukar man rätt snabbt komma in i det.


15 april 2017

Flickan med snö i håret

Titel: Flickan med snö i håret
Originalets titel: -
Författare: Ninni Schulman
Översättare: -
Serie: Hagfors #1
Antal sidor: 353
Utgivningsår: 2010
Förlag: Forum
Utläst: 28/3

Handling
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.


Mina tankar
Jag har hört väldigt mycket bra saker om Schulman och hennes böcker som utspelar sig i Hagfors i Värmland och har varit nyfiken på hennes böcker ett längre tag. De har påmint mig lite om andra svenska kända deckarförfattare såsom Viveca Sten och Camilla Läckberg. Med facit i hand var det ett riktigt bra val att äntligen ta tag i det hela och läsa Flickan med snö i håret.

Själva brotten som polisen utreder är minst sagt grymma och brutala, och det lämnar inte en bättre känsla hos mig när jag får läsa att det är baserat på ett verkligt fall som utspelade sig i just Hagfors. Trots det upplever jag det inte som att det är fallen som står i fokus, istället är det de inblandade poliserna som ska lösa brottet och journalisten Magdalena. Det jag gillar med boken är att karaktärerna känns äkta, jag upplever de som helst vanliga människor med fel och brister.

Själva fallen var det i efterhand inte så svårt att räkna ut vem som var skyldig till vad, men under bokens gång hann jag någon gång misstänka de allra flesta personer. Det är ju ett gott betyg och bidrar också till att få det hela lite mer spännande, tyckte verkligen om när man började förstå hur saker och ting hängde ihop.

Slutet kändes rätt öppet och jag ser fram emot att få läsa fler böcker från Hagfors.

3 bra saker med boken: spännande, karaktärerna och miljön

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Författaren ingår i min Boktolva.